ända fram , eller halvägs » helvetet

känslor

snobben — Sun, 24 Apr 2011 07:31:53 +0000

I hel mitt liv har jag varit den jag är. Inget annat än en helt vanlig människa med helt vanliga känslor. Det är bara en sak som har varit fel. Har alltid varit fruktansvärt blyg! Hela mitt liv har i perioder styrts av det. Ångestfyllda tillfällen som man helt enkelt försöker smita ifrån. Har under flera år kompenserat det med mitt alkoholberoende, men nu när jag är nykter hänger det som ett ok runt min nacke igen. Har jobbat med det här och jobbar hela tiden på att bli bättre. När jag var yngre vågade jag knappt tilltala folk men har blivit otroligt mycket bättre. Nu för tiden vågar jag prata med folk. Det är inte lätt när man halvt panikslagen knappt vågar öppna munnen men ibland bara måste man. Detta problem kan också ställa till det att folk tycker att man är förmer. Gör även det att man missar tillfällen som man vill uppleva. Har precis missat ett och det lär komma fler. Dom står på rad för att trampa ytterligare på mitt icke ego. Bara att acceptera. Böja rygg och gå vidare.

I hela mitt liv har jag varit den jag är!

Från rymden till jorden/på riktigt!

inte hemma

snobben — Sun, 17 Apr 2011 19:05:09 +0000

Känner mig vilsen. vet inte vart jag ska gå längre. Vägen framåt är grötig och otydlig. Hittar inte ut ur min labyrint. känns som om jag bara går runt runt utan mål eller mening. Tycker att jag tar stora steg famåt, men sen när det rasar så är jag tllbaka på noll. Hopplöst kämpande för ingenting. Eller står jag still hela tiden utan att egentligen komma någonstans. Jag har ingen aning längre. känns som att gropen har för branta väggar för mig.

från rymden till jorden/

i öknen

snobben — Sun, 17 Apr 2011 07:36:05 +0000

Sprängande huvudvärk idag. Sovit fruktansvärt illa i natt. Undrar varför jag skrev inlägget igår. Var nog inte så positivt som jag tyckte. Så fort jag kom till lokalen så öppnande sig helvetets portar. Dessutom fick jag spela med den fullaste på hela stället. Nyktrast och fullast. Det är svart humor det. Fick verkligen slita för att vi skulle få en någorlunda bra placering. Gick hyfsat. Ett tag var jag på väg att gå, för jag hade väldigt svårt att hålla mig från att gråta. Men lyckades till slut att stänga av. Så resten av kvällen rullade på utan känslor och tankar. En zombie med ett leende som minglade och skrattade.

Lyckan är inte min längre.

Från rymden till jorden/

12-timmars till Åland

snobben — Mon, 11 Apr 2011 22:10:13 +0000

Det var något dem gjorde varje år i klubben, så självklart skulle jag följa med som ny medlem. En 12-timmars över dagen skulle det bli. Såg fram emot det och att få lära känna alla. Så det vart till att kliva upp tidigt för att vara vid båten klockan 8.00. träffade dem flesta vid Slussen, där vi klämde den första ölen. Buffen var bokad till lunchen. Det var en strålande sommardag med klarblå himmel, så när vi klev på båten var det raka vägen upp till soldäck. Där satt vi och njöt av vädret, drack öl, grogg och umgicks hela förmiddagen. I Mariehamn var vi tvungna att byta båt. Gick på ett etablissemang precis i hamnen. Nu började jag bli ordentligt onykter. Men det var bara att fortsätta hinka pilsner och en del shots. Efteråt får jag veta att en person försökte att fylla mig, vilket inte var något större problem. Tog tacksamt emot allt jag fick. Var även uppe en sväng på bordet och svingade mina lurviga.

Efter det var det dags att äntra båten för återfärd. Vi började med buffen. Mitt omdöme hade nu lämnat min hjärna. Sitter där och petar i min mat och dricker nubbe och öl, när jag får för mig att jag ska peta i en annans mat. Med mina fingrar. Det vart inte så uppskattat som jag hade förväntat mig. Min humor var för tillfället nere på grottnivå. Var väldigt nära att jag fick en smäll på käften. Minnet efter den här episoden är väldigt luddig. Drack vidare så gott det gick, så mycket minns jag. Om det var några fler incidenter minns jag inte. Kommer ihåg att vi var på Engelen efteråt. Trodde vid tillfället att jag var en rolig, trevlig och underhållande prick. Det jag fick höra efteråt var att jag hade varit jävligt packad.

Den här händelsen har hängt med mig ända sen dess. Var cirka tjugo år sen det inträffade, men har alltid legat och gnagt i huvudet. En fruktansvärd skam över det jag gjorde. En jobbig fyllskalle var jag. Inget annat. Nu när jag har varit nykter i 2½ år har jag pratat med dem som jag hade uppfört mig illa emot. Bad dem om ursäkt. Kan inte göra mycket annat. Skammen har jag kvar. Den kommer jag nog att få leva med, men försöker i varje fall göra det rätta. Är idag en nykter alkolist som är tacksam för varje dag utan alkohol. Man får liksom ett annat perspektiv på livet när man är nykter.

Från rymden till jorden/

vilse

snobben — Sun, 10 Apr 2011 07:59:34 +0000

Tror aldrig jag mått så här dåligt. Sådant jävla kaos i huvudet så det är helt sanslöst. Så mycket runt omkring som inte är rätt. Vet snart varken ut eller in. Vill stänga av men det går inte. Tårarna rinner emellanåt. Får inte det jag vill ha. Får inte som jag vill. Allting går emot mig. Vad jag än gör och hur jag än gör det landar det på fel sida om staketet. Är nog den mest obetydliga människan på den här planeten. Behöver kärlek, bekräftelse och närhet. Behöver lite lugn och ro i själen. Behöver det nu.

Från rymden till jorden/

utflykt på jobbet

snobben — Mon, 04 Apr 2011 19:15:09 +0000

Vilken fantastisk måndag jag haft på jobbet. Flyttat på skåp och övrigt köksmaterial hela dagen. Organiserat vart allt ska så att det står på rätt ställe. Sen kom basen och sa att vi var tvungna att flytta på nästan allting igen för att det stod i vägen. Grrrr!!! Så det var bara att kånka tillbaka allt där det hade stått. Fantastiskt roligt. Gick och småflinade hela tiden. En ren njutning för den trasiga själen. Har inte varit lätt att prata med mig på eftermiddagen. En arbetskamrat frågade till och med hur jag mådde. Svaret var självklart.” Jag mår skit” sa jag och gick vidare utan ytterligare kommentarer.

Försökte att stänga av idag men det gick inget vidare. Tankarna har pepprat min hjärna hela dagen som en vild rasande furie. Blir förbannad på mig själv att jag inte kan kontrollera dessa tankevurpor jag skapar i mitt huvud. Lite bättre självförtroende vore inte fel. Det är så jävla svårt att förstå att när man mår som en skit, så hänger allt i hela kroppen med. Tankarna springer raka vägen ner i källaren och gömmer sig i den mörkaste vrå (där det inte går att hitta dem) och bara skriker i falsett rätt ut. Ett litet problem när man gått så länge med en depression (som jag har gjort) så har man väldigt lätt att stänga av alla tankar man har. Detta gör det väldigt svårt att veta om man är glad eller avstängd. Det är så lätt att bara säga att man mår bra, och alla bara nickar åt en med ett leende tillbaka. Så fruktansvärt lätt att halka in på samma spår för att släta över hur man egentligen mår. Ingen vill egentligen veta. Bara en artig fras. Men det är ändå av vänlighet man frågar.

Det var skönt att skriva av sig lite skit. Hoppas på en bättre dag imorgon.

Click here to view the embedded video.

Från rymden till jorden/

I ljuset hittade jag det mörka

snobben — Sun, 03 Apr 2011 20:51:34 +0000

Fy fan vad jag tycker mycket just nu. Eller så tycker jag ingenting. Ge mig en grop som jag kan lägga mig i och försvinna. Funderar på att stänga av den här veckan också. Finns just nu ingen glädje i det här längre. Absolut ingenting går som jag vill. Det ena bakslaget efter det andra. Mitt livsöde är knutet till djävulen att leka med. Fruktlösa försök att komma ur det här förbannade tillståndet, livsödet eller denna parantes på jorden (som jag är) går bara inte. Det ena är värre än det andra och det finns ingen ände på det. Han som inte är något har just nu tappat sugen på allting. Skulle hellre sitta i ett madrasserat rum och bara skrika rätt ut hela tiden än att gå omkring i denna sörja dag ut och dag in.

I det mörka hittar man ingen lycka, man förgörs.

Från rymden till jorden/

fredag 2011-04-01

snobben — Fri, 01 Apr 2011 20:35:25 +0000

Som jag sa förra veckan. Bara en tidsfråga innan något händer med huvudet. Ingen vidare rolig vecka det här. Mycket förbryllande tankar och händelser har det varit. Har stängt av nästan hela tiden. Har inte gått att sortera allt som snurrat runt. Men det känns bättre idag så förhoppningsvis är det några bra dagar på väg.

Förövrigt har den här veckan varit totalt fullspäckad med aktiviteter och jobb. Framför allt jobbet har varit fullständigt kaotiskt. Full rulle från morgon till kväll inför besiktning idag. Gick trots hårt arbete inte att bli klara så det gick nog inget vidare med den besiktningen. Men en del är inte vårt fel. Det gamla vanliga med grejor som saknas eller ligger någon annan stans i huset. Då går det inte att få allting klart. Så vi skyller ALLT på dem som ska sköta den biten.

Från rymden till jorden/

tror

snobben — Sun, 20 Mar 2011 08:48:46 +0000

Tror ingenting längre. Hoppas ingenting. Längtan och glöden efter något som aldrig kommer att hända är snart släckt. Känner mig desperat och otroligt ensam. Kommer aldrig bli en funktionell människa igen. Undrar om man ska ändra inställning och attityd. Egoistiskt elak kanske. Egen vinning i första hand. Vet inte, vet ingenting. Andra säger till mig att jag är en snäll och bra människa. Det är i sak en mycket bra egenskap, men känns som att jag bara förlorar på det. Kanske ska stänga av helt och hållet igen. Gå runt i dimman och inte ha några som helst känslor. Men små händelser gör att jag sätter på känslorna igen. Försöker låta bli ibland men det går fan inte. Vill inte och orkar inte uppleva den här berg och dalbana längre. Det vore en annan sak om det gav något positivt, men det händer alldeles för sällan. Oftast blir det bara jobbigt. Drömmer om sol och värme, men lever i en grop.

Så är man där igen. Trasig, mosad och otroligt ensam.

Från rymden till jorden/

lördag 12/3

snobben — Sun, 13 Mar 2011 09:53:54 +0000

Sömn brukar ha en helande kraft. Men inte i natt. Vaknade med en sprängande huvudvärk och trött. Känner mig nästan bakfull. Men det är nog inte så konstigt. Natten mellan fredag och lördag sov jag tre timmar. Kunde inte somna och skulle upp redan kl. 7.00. Sen iväg på en tripp till Eskilstuna för SM. Efter det hem till Stockholm igen för att på kvällen gå på 50-års fest. Hemma straxt före 23.00 .

Det brast redan efter att jag lämnat av en kompis hemma hos sig. Satt där bakom ratten och körde med tårarna flödande ned för kinderna. Okontrollerbart. Kämpade för att samla mig. Åkte hem och började göra mig iordning för festen. Grät lite igen men bestämde mig för att åka ändå. Det var ändå min kusin som fyllde år. När jag väl kom till festen kände jag att detta kommer aldrig att gå. Kraftig ångest redan från start. Gick ändå runt och minglade lite bland alla glada människor. Kämpade som en galning mot gråten. Middagen serverades. Satt bland mina kusiner och pratade när jag kände att den totala paniken kom krypande. Gick ut och rökte och lyckades samla ihop mig. Gick in igen och hamnade i köket där en äldre kusin höll på att fixa. Började att prata med henne och vi hamnade nästan direkt i samtal om min dotter. Nu var det kört. Orkade inte längre hålla emot. Lyckades samla ihop mig för att säga hejdå till födelsedagsbarnet, varpå jag brast igen. Trängde mig ut från lokalen och gick till bilen. Tårarna forsade i floder ner för kinderna. Helt slut. Nedtrampad, krossad och demolerad. Ingenting kvar. Kom hem, satte mig i soffan och satte på tv:n och datorn. Somnade nog ganska omgående i soffan sittande rakt upp och ned. Vaknade vid halv tre och gick in i sängen.

Nu sitter jag här i min soffa och har ingen ork. Tårarna rinner lite lätt. Idag är en dag när jag skulle behöva någon att hålla om. Någon att älska. Men jag är inte värdig det. Jag är en trasig människa utan rätt att umgås. Jag är ingenting att ha.

Från rymden till jorden/