sjukt sjukt!!!
Posted on 30 oktober 2011
Är det så här att leva nyktert? Då vet i fan om jag vill vara med längre. Klart mycket lättare att leva i en ständig dimma och inte bry sig om någon eller något. Spekulerar, funderar, förhoppningar, drömmar, krascher, gråt, förtvivlan och tung, tung ångest. Livet känns som ett utanförskap. Det är inte mitt. En lång mörk mardröm utan slut. Fattar inte att jag orkar. Det börjar bli jävligt tungt nu.
Förra veckan började bra. jobbade på måndagen, spelade match på kvällen. Börjar verkligen stämma bra nu så det känns skönt. Jobbade även tisdagen utan problem. Vaknade och åkte till jobbet på onsdagen som vanligt. Runt nio på förmiddagen så var jag på väg upp för en liten backe när jag plötsligt börjar känna mig väldigt yr. Allting började snurra som en karusell. Kan säga att tankarna började cirkulera kraftigt. Vad i helvete händer!
Försökte ignorera känslorna av illamående. Det var ju dags för lunch och den skulle dagen till ära inmundigas på lokal. Det ville man inte missa. Bara att bita ihop och ge sig iväg. Fick in maten, tog två tuggor. Sen var det tvärstopp. Allt bara gick runt, runt och jag var tvungen att komma där ifrån. Såg till att jag fick med mig resterna i en doggy bag för senare intag. (så här efteråt begriper jag inte varför). Tillbaka till jobbet, byta om och snabbt in i bilen för färd hemåt till sängen. Här behövdes seriös vila grand mass.
Halvvägs hem var jag tvungen att parkera bilen för att vila. Satt i 40 minuter och försökte sova. Sen var det så fort jag kunde hemåt och dyka ner i sängen för att förhoppningsvis känna sig friskare. Var hemma ungefär vid ett vilket var samtidigt som jag la huvudet på kudden. Sen sov jag! Vaknade till emellanåt men somnade omedelbart om. Vaknade till vid halv fyra på morgonen av att jag behövde gå på toaletten. Rörde mig från sängen till toaletten med ytterst små rörelser. Men….. han inte mer än sätta mig ner innan jag var tvungen att slita till mig skurhinken(tur att den står där) och kaskadspydde kraftigt. Ojojoj. Vad fan lider jag av!?!? med mina sista krafter och hinken släpar jag mig till sängen. Lägger mig ner men är tvungen att spy en gång till av ansträngningen. Efter detta spännande äventyr var det inte svårt at somna om. Så det gjorde jag. Till ett ungefär. Då hade det gått tjugofyra timmar sen jag la mig på sängen.
Släpade mig ut i vardagsrummet och la mig i soffan. Slog på tv:n och somnade en liten stund till. När jag vaknade igen var jag faktiskt hungrig. Gick ut i köket och hämtade en tillbringare med vatten. Den och två stycken kexchoklad lyckades jag peta i mig på två timmar. Låg lugnt och stilla i soffan för att inte bli illamående igen. Ringde till bror och bad honom köra in mig till sjukhuset. Det här funkade inte längre. Jag var fullständigt utmattad och utsvulten. Han hade lite att göra men vi var inne på akuten vid halv nio. Vart ekg, blodprov och lite andra undersökningar, plus att jag fick dropp, innan jag vart inlagd och uppkörd på avdelningen. Klockan var då halv fyra på morgonen. Fick byta säng. Bäddade ner mig och somnade omedelbart med kläderna på.
Vart väckt av morgonronden. Klockan var halv åtta och dem ville veta vad jag önskade till frukost. Visste inte riktigt hur jag mådde men beställde två smörgåsar, en tallrik yougurt, ett glas jos och en kopp kaffe. Åt upp allt med största försiktighet. Tanken för tillfället ar att det kommer upp vilken sekund som helst, men chansningen gick hem. Min första måltid på fyrtioåtta timmar var fullbordad. Utan en tillstymmelse av illamående. Tackar nog gudarna för det! Vem vill spy liksom!
Sen var det dags för rond. En läkare och en AT-läkare var det. Dem berömde sin kollega som hade undersökt mig på natten, och TRODDE att jag led av det som denne eminente kollegan hade förordat. Det konstaterades även att jag måste träffa en öronläkare snarast. Dom går ju hem tidigare på fredagar så remissen måste skickas omgående. Slutsatsen är nog ändå att dem inte hade en aning om vad jag led av. Under denna långa fredag påpekade jag för min sjuksyster två gånger att jag skulle till öronläkaren snarast för dem går tidigare på fredagar. Andra gången kom hon tillbaka och meddelade att dem hade stängt. Fick fram ett okej, och bet mig hårt i tungan för att inte skrika rakt ut. TROR, ni bara tror. Gör någonting i stället!!!! Kör en CT på skallen så man kan utesluta något och komma lite närmare sanningen. Gör någonting!
Men. Hände inget mer den dagen. Förutom på kvällsronden när AT- läkaren kom in igen. Jag ifrågasatte deras analys med lite andra tänkbara ideer och kansken. Han vart nog lite irriterad. Hoppas jag. Det var meningen för jag tyckte att det inte bara var jag som skulle vara i det tillståndet. Efter det var det dags för natten. Sov gott och vaknade utvilad. Yrseln och obalansen var kvar men illamåendet hade försvunnit.
Nu tyckte dem att jag kunde ta permission resten av helgen och komma tillbaka på måndag. Då var det dags att gå till öronläkaren och bli undersökt. Då ska alla frågetecken rätas ut och alla ska stå med en glad uppsyn och säga ”ahaaaaa”. Hoppas självklart att dem har rätt men tycker att det är en jävla lek med mitt tillstånd och mående. Men den som lever får se. Det är nu söndag kväll och yrseln och balansproblemen är kvar. Ny dag i morgon. Bra eller dålig återstår att se.
Från rymden till jorden/
1 Response to sjukt sjukt!!!
Krya på dig!
Skickar en cyberkram