ända fram , eller halvägs

negligera

Posted on 29 maj 2011

Hmmmm. Dem sista dagarna har varit mycket jobbiga i mellan åt. Har varit väldigt upp och ner. Vaknade i torsdags med en ganska kraftig ångest. Lyckades ändå pallra mig i väg till jobbet. Men kände efter ett par timmar att jag inte orkade vara kvar. Det vart liksom inte bättre. Snarare tvärtom. Tårarna var inte långt borta under hela förmiddagen. Försökte böja ner huvudet och köra på men det funkade inte. Gick hem efter fyra timmar och satte mig i soffan och gjorde inte så mycket.

Vart hemma från jobbet på fredagen också för att på kvällen åka och lira dart. Dagen och kvällen flöt på bra utan några större problem. Hade mycket trevligt och skrattade en hel del.

Lördagen hade jag planerat att sova ut på morgonen för att orka med hela dagen/kvällen med dart. Men icke sa nicke. Kvart över sju ringer min dotter och berättar att hon tagit fel på tiden och är försenad. Det var bara att sätta på sig kläderna och hoppa in i bilen för att agera räddande ängel. Släpper av henne men på väg hem igen ringer hon och talar om att hon måste ha ett par andra skor. Åkte hem och gjorde mig i ordning och hoppade in i bilen igen. Denna gång gick resan förbi hennes mor, till Älvsjö, ut till Solvalla för att avsluta i Älvsjö. Att få sova ut var det inte tal om. Dagen och kvällen förflöt med trevligt umgänge och en hel del skratt. Kom hem vid ett och somna ungefär vid två.

Idag vaknade jag med kraftig ångest. Men det fanns ingen tid för vila. Med ångesten bankande i mitt huvud var det bara att ge sig iväg för att hoppas det skulle gå bra. Det var dags för den sista dagen på darten. Jag skulle inte spela men ville hjälpa till med att plocka isär alla banor och återställa lokalen. Gick trots allt bra. Fick se en hel del bra dart plus att min dotter gick till final. Efter att tävlingarna var klara plockade vi ner banorna och satt och pratade om helgen. Alla var mycket nöjda med alltihopa.

Nu sitter jag i min soffa och är helt slut. Tog mycket på krafterna idag. Huvudet är fullt av tankar. Det bara hamrar på utan att ta någon paus, men det känns som att det håller på att vända. Vad ska jag annars hoppas på.

Från rymden till jorden/