ända fram , eller halvägs

Allt och alla

Posted on 20 april 2011

Reagerar på jobbet. Får ingen arbetsro. Känns som att precis alla kommer till mig och frågar om precis allt. Snäll som man är ställer man upp och hjälper till, visar på ritningarna, förklarar och löser problem som andra har för att dem är helt utan förmåga att ta egna initiativ. Sen har vi våra ”förträffliga” arbetsledare. Sug på det ordet. Arbetsledare. Själva ordet säger vad dem har för uppgift. På mitt arbete är det svårt att tro att dem själva har insett vad dem har för arbetsuppgifter egentligen. Problemet är väl att dem själva tycker att dem sköter sitt jobb. Ingen annan som är av den uppfattningen kan jag säga. I går morse hade jag en knippe med frågor som jag behövde svar på för att liksom komma vidare med det jobbet jag håller på med. Hans svar var att han skulle komma snart. Jag väntade i typ en halvtimme. När han inte dök upp, ringde jag och frågade vart han var. Fick samma svar att han skulle komma snart. Väntade i ytterligare två och en halv timme. Inte okej tycker jag i varje fall. Detta beteende upprepas nästan dagligen. Detta drabbar då mig igen då alla kommer till mig med sina frågor, för att han inte kommer ut från kontoret och hjälper till. Jag ber om ursäkt för att jag blir irriterad på jobbet, men det känns lite hopplöst när jag själv inte får något gjort om dagarna. Jag hjälper i normala fall gärna till om någon har ett problem, men att göra någon annans jobb är inte okej. Han ska fan klara av det själv och jag har mina egna uppgifter att sköta. I morgon är det sista arbetsdagen för den här veckan, sen är det ledigt i fyra dagar. Ska bli förbannat skönt.

Från rymden till jorden/