ända fram , eller halvägs

hösten 2005 en lördag

Posted on 23 februari 2011

Vi sov hemma hos mig. När vi vakna på morgonen låg vi kvar i sängen och tittade lite på tv och tog det lugnt. Mina barn var hos mig. Dom låg och sov i min bäddsoffan. Jag och barnen skulle senare på kvällen åka till min mamma för födelsedagsmiddag med hela familjen, men du skulle jobba natt så du skulle vara hemma och vila. Framåt eftermiddagen började jag och barnen göra oss i ordning. Du la dig i soffan och vilade och vi gick till bussen för att åka till min mamma. Väl där så vart vi bjudna på en god middag med trevligt sällskap. Skrattade mycket och hade mycket trevligt. Försökte ringa dig flera gånger under kvällen så att du inte skulle komma försent till jobbet. Men jag fick inget svar.  Framåt 11 på kvällen började det bli dags för oss att röra oss hemåt. Så här i efterhand kommer jag inte ihåg om vi tog taxi eller om vi åkte kommunalt, men väl hemma så låg du kvar i soffan. Det första min yngsta sa var att ”hon är död”. Ropade hej samtidigt som vi tog av oss kläderna. Fick inget svar. Gick in och klappade dig försiktigt på kinden. Du var iskall! Nu började min hjärna att arbeta för högtryck. Sa till barnen att stanna i hallen. Kände efter om du hade någon puls. Ingenting! Kände efter om du andades, men det gjorde du inte heller! Tog upp telefonen och ringde min bror och berättade vad som hade hänt. Han sa till mig att ringa 112 och att han var på väg över. Ringde och fick svar direkt. Jag berättade vad som hänt och dem sa att brandkår, ambulans och polis var på väg samtidigt som hon frågade om jag kunde hjärt/lungräddning, för om ville hon att jag skulle påbörja det direkt. Hon bad mig att flytta henne från soffan till golvet vilket jag gjorde. Barnen stod chockade i dörröppningen och tittade på samtidigt som jag gjorde hjärt/lungräddning. Efter 5-10 minuter(lite svårt med tiden)knackar det på dörren. Avbryter och går och öppnar dörren. In kommer fem brandmän med all utrustning och fortsätter hjärt/lungräddningen så jag kan ta hand om barnen. Straxt därpå kommer bror med fru och tar hand om både mig och barnen. Efter lite diskussion beslutar vi att bror och fru tar med sig barnen hem till sig så dem får sova. Brandmännen arbetar på i 45 minuter men dem får inget liv i henne. Under tiden dem arbetar kommer polisen. Vi sätter oss i köket och dem förhör mig om vad som hänt. Under tiden har en läkare dykt upp som kollar upp henne, avbryter hjärt/lungräddningen och förklarar henne död. Brandmännen packar ihop sina grejer och läkaren förklarar vad som händer. Hon ligger kvar på golvet bredvid soffan med en handduk över sig. Jag satt i köket med polisen i säkert en timme innan likbilen kom och hämtade henne. Tiderna är lite diffusa men jag tror att den var runt tre när jag gick och lade mig i sängen. Chockerad, förvirrad, med ett huvud som gick fullständigt upp i spinn svepte jag två glas vin varvid jag lyckades med konststycket att somna.

Inte en enda tår. Bara ett skal utan något som helst innehåll. Ingenting kvar.

Från rymden till jorden/